Förra veckan läste jag ”Svenhammeds journaler” av Zulmir Bečević. Jag har våndats lite inför att skriva om den eftersom jag inte riktigt kan bestämma mig för vad jag tycker men nu tänker jag ändå ge det ett försök…Svenhammed är en kille som har fötterna i två kulturer. En stor väg delar staden där han bor i två delar, på ena sidan bor invandrarna och på andra sidan bor svenskarna. Svenhammed känner sig inte riktigt hemma någonstans. Till och med hans namn är en blandning av två kulturer. Sven heter han efter pappans favoritsekreterare på socialen och Hammed heter han efter sin pappa, Mohammed. I hans dagbok, eller journal som han kallar det, skriver han om allt som händer i livet och om hans innersta känslor.
Svenhammeds journaler är bitvis mycket rolig men bakom den humoristiska fasaden anar man att många av människorna i Svenhammeds omgivning mår riktigt dåligt och Svenhammed själv har en pappa som är allt annat än snäll. Det är också detta som gör att jag hade lite svårt för boken, jag satte skrattet i halsen lite för många gånger. Samtidigt är jag fascinerad av boken och dess språk. Är det någon mer som har läst den, vad tycker ni?
Posts
No comments:
Post a Comment