Sånt man bara säger

Igår lyssnade jag klart på ljudboken ”Sånt man bara säger” av Helena von Zweibergk. Hennes böcker handlar ofta om familjerelationer och detta är inget undantag. Bokens huvudperson, Susanne, har vid 53 års ålder flyttat ut ensam på tills en liten stuga på landet. Hon har precis lämnat en relation bakom sig och med ett avgångsvedarlag från sitt tidigare arbete ser hon fram emot ett år då hon verkligen ska finna sig själv, ensam.

Det blir dock inte som Susanne har tänkt sig. Hennes syster Louise ringer. Louise har en förmåga att strula till allting och nu har hon dragit på sig stora skatteskulder och kommer att bli vräkt från sin lägenhet. Louise ber Susanne att ta hand om hennes 15-åriga son Jonas fram till allt har ordnat upp sig. Men så försvinner Louise och Susanne har svårt att nå fram till Jonas som verkar helt sluten sig själv.

Jag gillar det här mycket, precis som jag brukar gilla Helena von Zweibergks böcker. Hon är mästare på att beskriva personer så att de känns levande och man känner verkligen med personerna i ”Sånt man bara säger”. På ljudboken är det Helena själv som läser sin bok vilket alltid är roligt.

Nya tidskrifter

Nu har vi två nya tidskrifter i mediateket efter beslut i mediateksrådet. Nämligen Q-magazine och Elle.

Tonårslivets bitterljuva helvete

Skunk är en riktigt rolig, lättläst och ironisk bok om Nina Khan. Nina är en helt vanlig tjej som går sista året i high School i en amerikans småstad. Ninas liv försvåras dock av en del saker:

Hon har en otroligt präktig och duktig storasyster som hon städigt jämförs med
Hennes föräldrar låter henne inte vara med på några fester, träffa kompisar på kvällarna och absolut inte träffa några killar.
Hon har en hel del generande hårväxt som hon absolut inte vill att någon ska upptäcka…

Jag gillar Nina skarpt och tycker detta är en klockren skildring av tonårslivet höga toppar och djupa dalar.

Pucko

Tillbaka igen efter ett härligt jullov. Givetvis har jag läst en massa bra böcker på jullovet, här är en av dem:

”Pucko” handlar om Kléber (17 år) och hans förstånds-handikappade bror, Pucko. Pucko är 22 år men mentalt är han 3 år. Brödernas pappa vill spärra in Pucko på ett sjukhus men Kléber står inte ut med tanken på detta utan väljer att ta hand om Pucko på egen hand. De båda bröderna flyttar in i ett studentkollektiv där 4 andra studenter bor. Tyvärr blir det inte så lätt som Kléber hade hoppats. Samtidigt som han går gymnasiet ska han ta hand om sin bror som kräver uppmärksamhet all sin vakna tid. Dessutom vill han inte att Pucko ska bli en börda för de andra i kollektivet. Detta är en historia som skildras med mycket värme och humor, och jag tycker att det är riktigt bra!