Glasborgen

Jag har precis läst en självbiografi av Jeanette Walls. Den handlar om hennes uppväxt som var väldigt eländig. Hon växte upp med sina föräldrar och tre syskon. Pappa Rex var alkoholiserad och fick aldrig behålla något av sina arbeten speciellt länge. Mamma Rose var konstnär och såg varje dag som ett äventyr. Föräldrarna tyckte det var viktigare att förverkliga sig själv än att ha mat på bordet vilket ledde till att familjen levde under extrem fattigdom. Det finns dock en del ljusglimtar. Det finns massor av kärlek inom familjen och Jeanette berättar sin historia utan självömkan.

Många har lovordat denna bok men tyvärr är jag inte så förtjust. Det är helt enkelt lite för mycket elände för min smak. Men för er som gillar ”Pojken som kallades det” och ”Ängeln på sjunde trappsteget” så är nog det här en riktig liten pärla.