Då ska jag försöka mig på att skriva en objektiv recension på I rymden finns inga känslor.

Filmen handlar om 18årige Simon och hans storebror Sam. Simon har Asbergergs syndrom vilket kräven en strikt struktur på vardagen för att han ska må bra. Simon har ett schema på vad han, Sam och Sams flickvän, Frida, har för rutiner och vid vilken tid dessa ska genomföras.
Men en dag krossas Simons schema, Sam och Frida gör slut och hon flyttar ut från deras gemensamma lägenhet. Simons värld börjar sakta men säkert rasa samman och bestämmer sig därför för att skaffa en ny flickvän till sin storebror Sam.
I rymden finns inga känslor är en mycket rolig och känslosam film. Den är enkel att titta på och tiden går fort. Så jag rekomenderar den varmt. Den var Sveriges bidrag till Oscarsgalan men kom tyvärr bara till sista antagningen före de riktiga nomineringarna.
Om jag får säga vad jag tycker, så är det den bästa Svenska film som någonsin gjorts.
Recension skriven av Emelie Johnson